Kategori: JOB
Som välavlönad jurist och trebarnsmor hoppade hon av ekorrhjulet och kastade sig in I en av världens tuffaste branscher. Tre år fast forward och Jenny Holmén ångrar inte sitt val. Hennes och väninnans klädmärke Marville fortsätter ta mark.
– Jag har aldrig ångrat att jag sa upp mig, men visst ibland kan jag sakna den stora lönen och den trygghet som en anställning ger, säger Jenny Holmén.
För knappt tre år sedan började planerna på en egen kollektion feminina blusar ta form. I sitt jobb på advokatfirman saknade hon ofta stilrena basplagg som skulle funka både på arbetet, på kvällen och på resa. Det skulle vara skönt att ha på sig, men samtidigt snyggt. När Jenny var föräldraledig med sina tvillingpojkar började hon rita några modeller. Hon lät en sömmerska sy upp det hon själv saknat i sin garderob.
– På kort tid blev jag tillfrågad av fyra olika kvinnor om var jag köpt mina blusar. Det var precis den typen av kvinnliga karriärkvinnor jag hade i huvudet när jag ritade mina modeller.
Efter det gick det fort. Jenny, nu med vänninan Lisa Sandefeldt som partner, började kontakta fabriker och sålde in de första plaggen. På bara ett par månader nappade två butiker i Stockholm och tre i London. Den andra Marville-kollektionen tog NK in. Det var på våren 2012 och sedan dess har det bara flugit på.
Hur vågar man satsa?
– Folk omkring mig har trott på konceptet, jag har fått ett enormt stöd av familjen och vi har fått så bra respons från återförsäljarna och slut-kunderna – med det i ryggen har vi bara kört på.
Det var inte så att Jenny vantrivdes på sitt jobb, men hon var för nyfiken för att inte våga satsa.
– Jag tror jag hade ångrat ännu mer om jag inte vågade prova. Det är en enorm drivkraft att göra något eget. Det är så stimulerande och jag har lärt mig så oerhört mycket.
Som egen måste man finnas med i alla led, från planering och produktion, till sälj och finans.
– Jag har lärt mig kommunicera bättre både mot fabrikerna, återförsäljarna och kunderna. Och jag har blivit mer tidseffektiv, även om det är det jag är sämst på fortfarande.
Att få tiden att räcka till är den största utmaningen. När jobbet slukar nästan all ens tid, hur får man det att funka?
– Visst, den största nackdelen är att det har blivit mindre tid till familjen. Förra året hade vi en aupair, vilket var räddningen. Just nu har vi ingen hjälp så det är lite kaosartat. Men förra veckan var vi på semester, den första på tre år där jag helt kunde släppa jobbet, det gav ny kraft.
Gillar du inlägget? Sharing is caring: